Kyrkomötet Motion 2008:80 av Marianne Kronberg och Hans Ulfvebrand
Inomkyrklig reflektion om vår folkkyrka

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att inom Svenska kyrkan initiera reflekterande, kompetenshöjande och identitetsstärkande samtal om innebörden av att vara folkkyrka i vår tid.

Motivering

Sammanfattning

Under i stort sett hela förra seklet fördes olika debatter om begreppet och innebörden av att vara folkkyrka. Tio år har snart gått sedan Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka. Under det första decenniet på 2000-talet har stora förändringar skett såväl inom kyrkan som i samhället i stort. Det finns därför all anledning att på olika sätt inom kyrkan, på samtliga nivåer, reflektera över vad det innebär att vara folkkyrka i denna tid i syfte att stärka vår identitet. Kyrkostyrelsen har ett viktigt utvecklande och samordnande ansvar, stiften har en viktig församlingsstödjande uppgift inom ramen för sitt främjandeansvar och församlingarna har ett viktigt operativt ansvar för att få ett brett engagemang bland vigda och lekfolk, bland anställda och icke-anställda medarbetare.

Bakgrund och motivering

Enligt lag om Svenska kyrkan (1998:1591) är Svenska kyrkan en ”öppen folkkyrka som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet”. (2 §) I kyrkoordningens inledningstext till sjätte avdelningen, 29 kap. står: ”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka med uppdrag att förmedla evangelium i ord och handling. Kyrkan har rum för alla, för den sökande, för den tvivlande likaväl som för den trosvisse, för den som hunnit kortare likaväl som den som hunnit längre på trons väg.”

Einar Billing uppfattas av många som folkkyrkobegreppets fader (bland annat genom Den svenska folkkyrkan, från början av 1900-talet). Under i stort sett hela 1900-talet har innebörden av detta begrepp sedan diskuterats. Vi vill gärna i detta sammanhang lyfta fram Gösta Wredes Folkkyrkan i framtiden, Verbum 1992, där Wrede på Centralstyrelsens uppdrag analyserade begreppet folkkyrka. Denna analys skulle vara ett teologiskt komplement till kyrka-statutredningen Ekonomi och rätt i kyrkan (SOU 1992:9), som skulle remissbehandlas av församlingarna m.fl.

Wrede framhåller bland annat att folkkyrkans grundprincip var och är den förekommande nåden, dvs. barmhärtighet och upprättelse finns som ett erbjudande utan att människan förtjänat den (sid. 15). Han framhåller vidare att ”folket är inte, vare sig i Bibeln eller i någon folkkyrka, enbart kollektivt fattat utan avser också de enskilda i folket. […] Utifrån yttre, sociologisk iakttagelse kan man säga att en folkkyrka är en kyrka som omfattar flertalet i ett folk, men en kyrka som omfattar en minoritet i ett folk kan också uppfattas som folkkyrka. Majoritetsställningen i ett folk behöver alltså inte vara avgörande.” (sid. 12) Han ställer också frågan: ”Är folkkyrkan för mycket institution genom sina överordnade styrorgan och för litet rörelse, utgående från folket?” (sid. 10)

Wrede uppmanar också till fortsatt reflektion, ”Den svenska folkkyrkans motiveringar behöver kompletteras och fördjupas i det följande, t ex ang identitet, församlingssyn och folklig förankring” (sid. 20).

Även om det fördes en diskussion inför Kyrkomötets beslut inför relationsförändringen 2000, anser vi att den reflektion som Wrede efterlyser fortfarande äger hög aktualitet, inte minst mot bakgrund av den ökande religiösa mångfalden i Sverige. Vad betyder det t.ex. för vår identitet som folkkyrka att vi lever i en mångreligiös kontext? Vad innebär det teologiskt att vara folkkyrka som minoritet, vilket är en realitet för många församlingar i Svenska kyrkan i dag?

Hur påverkas församlingens liv av samhällets förändringar? Den frågan ställde biskop Carl Axel Aurelius i skriften Under ett enda valv – Folkkyrka i den moderna staden (Mitt i församlingen 1997:8). I denna reflekterar han över bland annat vikten av att folkkyrkan måste se olika ut i olika tider för att kunna bestå som folkkyrka. Här hänvisar han även till både biskop Einar Billing och professor Gustaf Wingren.

Vi har ovan lyft fram några av de många skrifter som finns angående innebörden av begreppet folkkyrka. Vi skulle ha kunnat lyfta fram många fler. Det finns alltså reflekterande och fördjupande material, men var och hur förs en bred reflektion i vår kyrka i dag? Vi hör ofta människor i olika sammanhang tala om att folkkyrkoprincipen är grundläggande, men vi saknar en gemensam och bred reflektion om dess innebörd. Vad innebär det att vara folkkyrka i vår tid?

Mot denna bakgrund efterlyser vi en identitetsstärkande kraftsamling inom kyrkan på alla nivåer avseende vår karaktär som folkkyrka. I detta arbete har den nationella nivån ett övergripande samordnings- och utvecklingsansvar, stiften har en viktig församlingsstödjande uppgift inom ramen för sitt främjandeansvar och församlingarna har ett viktigt operativt ansvar för att få ett brett engagemang bland vigda och lekfolk, bland anställda och icke-anställda medarbetare.

Leksand och Dala-Floda den 21 juli 2008

Marianne Kronberg (m) Hans Ulfvebrand (m)